Möte med John Grinder och Carmen Bostic St. Clair 26 maj 2005.

Del 2.

Detta är del 2 av artikeln Möte med John Grinder och Carmen Bostic St. Clair 26 maj 2005. Du kan läsa del 1 genom att klicka här.

Läsaren uppmanas förstå att detta helt enkelt är min beskrivning av mitt möte med John Grinder och Carmen Bostic St. Clair. Den som förstår NLP vet också att en skriftlig beskrivning aldrig kan fånga verklighetens alla detaljer och kommer vara filtrerad genom medvetandets filter. Detta är en beskrivning av min upplevelse, inget annat. Med det sagt så kommer del 2 här:

Medan vi är på ämnet modellering så passar det bra att förklara vad Grinder menade med modellering. Modellering är den aktivitet som ligger till grund för många av NLPs modeller, exempelvis Milton-modellen och meta-modellen. Det är denna typ av modellering som Grinder och Bandler använde när de skapade sina modeller av bland annat Virginia Satir, Fritz Perls, och Milton Erickson.

NLP-modellering, förklarade Grinder, innehåller vanligen minst fem steg:

1. Först identifierar man en lämplig modell, ett "geni" och ser till att man får tillgång till den. Modellen själv kan vara en person eller ett team.

2. Steg två är att omedvetet fånga upp mönstret som modellen uppvisar. Det viktiga här, betonade Grinder, och det som skiljer NLP-modellering från annan modellering är att man uttryckligen vägrar att förstå eller koda mönstret medvetet medan man tar upp det från modellen. Förmågan att tillfälligt upphäva kravet att medvetet förstå sitt eget beteende under upptagningsfasen möjliggör för modelleraren att få en djup underliggande förståelse för mönstret utan att förändra det med sina medvetna filter. Det tillvägagångssättet ger en mycket robustare representation av modellen än man annars skulle få. De typer av modellering som inte inkluderar det omedvetna upptagandet av modellens beteende är definitivt inte NLP-modellering, sade John.

3. Därefter testar modelleraren det beteende som har lärts in under upptagningsfasen och ser om han/hon uppnår samma resultat som modellen.

4. Sen kodar modelleraren sitt eget och modellens beteende till en uttrycklig form som andra kan lära sig, själva modellen.

5. Och det slutgiltiga testet är om andra kan lära sig modellen och uppnå samma färdigheter på en rimlig tid.

Nyckeln i steg 2 är att gå in i ett tillstånd där man har slagit ifrån sina medvetna filter och, för att uttrycka det förenklat, härma modellens beteende. Eftersom modellens beteende måste vara ofiltrerat betyder det att man måste modellera en levande person eller ha tillgång till videoband av modellen när den utför det beteende man vill modellera. Alla skriftliga eller verbala beskrivningar av en modells beteende kommer ofrånkomligen vara filtrerade (precis som denna beskrivning av mitt samtal med John och Carmen är filtrerat).

Att fler ska göra distinktionen mellan NLP-modellering och annan modellering är en av Carmen och Johns förhoppningar för NLP-världens framtid, och att fler ska börja modellera överhuvudtaget.

Eftersom John och Carmen besökte Oslo för att hålla en kurs i New Code NLP föll det sig också naturligt att fråga John varför han skapade New Code.

Avsikten med New Code, berättade John, var att skapa ett format som bara kunde läras ut om tränaren själv var kongruent. Och dessutom att rätta till några av de "designfel" som Bandler och John begick när de kodade "Classic Code" (Classic Code är den NLP som till största del lärs ut i Sverige och övriga världen.)

Redan i början av 80-talet fanns det många NLP-tränare som var skickliga på att "hjälpa" (egentligen skapa ett sammanhang för) sina klienter att nå enastående förändringar, men tränarna själva saknade ofta samma valmöjligheter i sina egna liv. De hade uppenbarligen inte använt modellerna på sig själva eller valt att inte göra det, och detta gjorde John missnöjd.

Det andra problemet som John ville rätta till var att den klassiska koden inte engagerade det omedvetna tillräckligt.

Ett vanligt sätt att i den klassiska koden avgöra vad klienten vill ha för nya val eller tillstånd i en viss situation är att helt enkelt fråga. Problemet med detta, menar John, är att man lämnar valet av tillstånd till exakt den del av klienten som är minst kapabel att välja: klientens medvetande. Eftersom all varaktig förändring måste godtas av ens omedvetna är det inte säkert att förändringsarbetet lyckas.

Annorlunda uttryckt, om klienten medvetet har gjort ett val av tillstånd som inte passar det omedvetna så kommer förändringen inte bli bestående. Skickliga utövare av den klassiska koden kalibrerade (avläste) dock klienten noggrant och lade märke till om klienten gav några omedvetna signaler som tydde på inkongruens efter sessionen. I så fall gjordes arbetet om tills klienten var helt kongruent i det nya beteendet. De godtog alltså inte bara klientens medvetna svar att förändringsarbetet hade lyckats utan iakttog även små, omedvetna signaler som alla sänder ut (muskelspänningar, andningsmönster, hudfärg, etc). Om dessa inte stämde med klientens svar så gjorde de om förändringsarbetet tills de omedvetna signalerna stämde.

I den nya koden så skapar man istället ett resursfyllt tillstånd som man genom en sorts framtidsintegrering ger klienten tillgång till i det sammanhang han/hon vill förändra. Det finns inget medvetet val av tillstånd. Fördelen, enligt Grinder, är att när klienten är i ett resursfyllt tillstånd så kan hans/hennes omedvetna själv välja vilket beteende det vill i en given situation från alla de beteenden som klienten har tillgång till. Att lämna valet av beteende till det omedvetna säkerställer i princip också att beteendet är ekologiskt (bra för klienten och dess omgivning).

En annan skillnad som ibland beskrivs är att New Code involverar fysiologin mer. I den klassiska koden hämtar klienten ofta ett resursfyllt tillstånd från sitt eget förflutna (enkelt uttryckt, lever sig in i ett gammalt minne där man hade det tillståndet) och associerar sedan in detta i en framtida situation där klienten vill uppleva samma tillstånd. Nackdelen är att det kan finnas spår av minnet kopplat till tillståndet. Detta kan, enligt John, ibland skapa "märkliga effekter" när klienten ställs inför en situation där det valda tillståndet ska aktiveras.

I New Code däremot, så återupplever man inte något minne för att hamna i ett resursfyllt tillstånd. Istället leker man en av flera enkla lekar vilka har som syfte att försätta klienten i ett tillstånd av maximal prestationskapacitet. Detta tillstånd har varken någon historik eller innehåll associerat till sig, och det är sedan detta tillstånd som framtidsintegreras.

John förklarade att man kunde säga att prestation är beroende av tillstånd. Därför är det bästa sättet att maximera sin prestation att försätta sig i ett tillstånd som ger tillgång till de resurser som redan finns tillgängliga för ens omedvetande. Och det bästa sättet att försätta sig i det tillståndet är genom att förändra sin fysiologi, vilket sker i de "lekar" som New Code involverar.

Eftersom det var tydligt att John och Carmen arbetade för att förbättra NLP-världens tillstånd genom modellering, New Code, mm. så kände jag mig manad att fråga vad deras agenda var för NLPs framtid.

Carmen berättade att man knappt kan gå en ledarskapsutbildning utan att lära sig många element från NLP, men utan att NLP någonsin nämns eller att Richard Bandler och John Grinder ackrediteras. Eftersom det inte finns någon övergripande organisation som ser till att vissa riktlinjer följs på kurser, och eftersom NLP som begrepp inte kan upphovsrättsskyddas (åtminstone inte i USA) är risken att de ursprungliga modellerna förvrängs. Carmen vill se att det skapas en viss ordning bland utbildarna. Hon vill att John och Richard blir ihågkomna som grundarna till NLP om 100 år. Ett påstående inför vilket Grinder minimalistiskt ryckte på axlarna och sa "i vilket syfte?"

Istället för berömmelse verkar John vilja förbättra samhället med NLP. Enligt John är det alltför få NLP- utövare som strävar efter det. Vad John och Carmen har erfarit är NLP dock ett utmärkt verktyg för att få till stånd en sådan förändring. Ett exempel som Carmen berättade var när hon och Grinder hjälpte befolkningen i ett samhälle utanför Sao Paulo, Brasilien, att installera vatten- och avloppssystem. Genom att engagera informella ledare i samhället så lyckades de i sin tur skapa ett intresse hos invånarna att utföra arbetet. Förhandlingar med representanter för regeringen ledde till att de fick material och verktyg och den hjälp de behövde för att installera systemen. Ett verkligt framsteg för befolkningen.

John och Carmen hänvisade också till sin bok "Whispering in the Wind" där mer av deras uppmaningar till NLP-världen beskrivs.

Efter att ha spenderat två timmar med John och Carmen och diskuterat NLP-branschens tillstånd, modellering, New Code och hur man förändrar världen med NLP så var det nästan dags att gå.

Min sista fråga var: "Varför ska man gå en NLP- utbildning?"

Svaret från John blev: "det ska man inte. Gå ut och lev livet istället!" Det kan tyckas märkligt, med tanke på att han var i Oslo för att hålla en kurs i NLP. John vill inte att folk ska "lära" sig NLP, utan att man ska uppleva livet fullt ut. Han vill lära ut NLP för att det ska användas i verkligheten, i människors liv och i deras vanliga jobb. Inte för att man ska studera det för sakens skull. Om man väljer mellan att gå en NLP kurs eller att gå ut och upptäcka världen som ett nyfiket barn med alla dina sinnen, så tycker han vi ska välja det senare.

Carmen å andra sidan gick mer in på fördelarna med en NLP-utbildning. Efter att hon framgångsrikt jobbat i näringslivet i många år så kom hon i kontakt med NLP. Det jag märkte, sa Carmen, var att jag kunde mycket av NLP omedvetet. Att gå en NLP-utbildning är ett sätt att bli medveten om processer som man tidigare utfört omedvetet. Man får möjligheten att bestämma när man vill använda vissa omedvetna processer, vilket ger fler valmöjligheter och större flexibilitet.

Till exempel, berättade Carmen, när hon "före NLP" skulle skriva ett brev till en person så satte hon in sig i mottagarens situation och försökte förstå vad den var intresserad av. Men hon gjorde detta omedvetet.

I NLP är detta en process som kallas "perceptuella positioner", där du kan sätta dig in i hur andra personer känner och tänker i olika situationer. Genom att lära dig hur processen uttryckligen fungerar kan du själv välja när du vill utföra den.

Innan vi skildes åt fick jag löftet att John skulle skicka en DVD till mig och min ettåriga son Teo. Tydligen hade John lärt sin son teckenspråk och att kommunicera som en fyraåring redan vid två års ålder. Stämbanden på en ettåring är inte tillräckligt utvecklade för att kunna prata på den nivå de mentalt befinner sig. Det är därför många föräldrar upplever att barnen förstår mer än de kan uttrycka i ord. Via teckenspråk kan man lära barn att kommunicera på ett nytt sätt.

Det ska bli spännande att se hur det går med Teo och jag återkommer med information om hans utveckling.

När vi skildes åt lämnades jag med en känsla av att ha fått många nya insikter. Av begripliga skäl är det omöjligt att skriva allt jag lärde mig, det gick stundtals väldigt snabbt och det var en hel del häftiga diskussioner som kändes väldigt spännande och givande.

Vill du veta mer om modellering, New Code, John Grinders och Carmen Bostic St. Clairs tankar om NLPs framtid, mm. läs då deras bok "Whispering in the Wind".

De erbjuder även kurser i modellering, New Code NLP med mera. http://www.quantum-leap.com/

Om du gillade de här artiklarna, skicka dem till en vän! Bara kopiera adressen från din webbläsares adressfält och klistra in den i ett e-mail till din vän.